Blogg

"Att en skilsmässa skulle bli min superkraft är livets största överraskning. Hittills."

Sommarlovet står för dörren och för mina privilegierade barn stundar en utlandsresa. Vi föräldrar är också privilegierade. Fast vi hade inte haft råd om vi inte precis sålt vårt hus. Och vi hade inte sålt huset om vi inte hade separerat. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Och det är inget bittert tillkämpat skratt som följer på den meningen. Att våga göra en så helt genomgripande förändring kräver sin kvinna/man/människa. Och som alltid när du till slut vågar – när du gör något trots att det är förlamande läskigt – och sedan upptäcker att du varken dog eller gick under, då händer det en massa andra saker i och runt dig. Inte bara en resa till adriatiska havet. Inte bara den ofrivilliga konsumtionsfest som att göra två hem av ett medför. Att trotsa rädslan gör dig helt sjukt modig. Det värsta har redan hänt. Vad finns det kvar att vara rädd för? Att en skilsmässa skulle bli min superkraft är livets största överraskning. Hittills.

Trots att det är 2017 var jag rädd för den sociala statusförsämring som en skilsmässa innebär. Min exman och jag har fått lära oss att bostadsmarknaden är gjord för att man ska vara två. Min initiala primitiva skräck, att bli utstött, gå under och hamna på gatan har släppt. Dels tillhör jag de lyckligt lottade i världen. Och … jag ska väl fasen klara mig! Det är ändå … eh snart hundra år sedan kvinnor betroddes med rösträtt i Sverige. Och där kommer historien och knackar mig på axeln och påminner om ännu ett privilegium. Det är inte så länge som det varit en självklar praktisk möjlighet att över huvud taget kunna skilja sig. Och det är fortfarande svårt/omöjligt på vissa platser. Och igen tänker jag tack tack tack till alla envisa förmödrar och andra som oförtröttligt kämpat för kvinnors fri– och rättigheter. Vi har möjlighet att forma våra enda liv som vi vill ha dem och vi borde hedra våra föregångare och pionjärfeminister genom att faktiskt göra det också.

Carpe yolo! Och glad och fri pk–sommar! Nu tar bloggen sommarlov.