Blogg

Detta måste vi minnas!

Det har precis kommit ut två svenska böcker som har flera beröringspunkter och jag skulle vilja rekommendera båda för lite svärta i solstolen i sommar. Inte bara svärta, även kunskap, ödmjukhet och en finfin läsupplevelse. Det är Eva F Dahlgrens Vad hände med barnen och Majgull Axelssons Ditt liv och mitt.

Eva F Dahlgrens bok är hennes tredje i en exposé över de människor som inte passade in i folkhemsbygget under 1900–talets första halva. Faktaspäckat men livfullt berättat på bladvändarvis. Alla dessa människor som levt före oss, som levde innan socialförsäkringar, barnomsorg, föräldrapenning, penicillin och värdig behandling av människor för funktionsnedsättningar. När de kallades idioter och sinnesslöa och spärrades in, steriliserades, misshandlades. Till döds kanske, som på Vipeholm i Lund.

Det skriver Majgull Axelsson om med sin sedvanliga sköna skärpa i Ditt liv och mitt. En stark roman, brutalt bra, helt i klass med Jag heter inte Miriam. En storebror som i dag hade fått diagnoser, behandling och mediciner fick då inget annat än förakt, total oförståelse och stryk. Obegripligt idag, men detta måste vi minnas. Det är inte längesedan.

Hur vi behandlar de svagaste i samhället säger egentligen allt om synen på människor och människors värde. Hur ser vi på och behandlar dem som inte har en egen röst? De som är barn. De som har psykiska sjukdomar. De som är ensamkommande flyktingar som vi skickar till utsatthet, våld och trolig död i Afghanistan.

När jag läst Vad hände med barnen tänkte jag att vi har kommit så mycket längre. Det är bättre nu, ja till och med bra. Barn tas inte ifrån sina fattiga ensamstående mödrar längre, till exempel. Men så verkställs dessa avvisningar och det verkar som vi ändå inte har lärt oss ett jävla dugg. Vanvården du kan vi nu i efterhand tolka som okunskap då.

Men nu kan ingen prata om okunskap. Nu handlar det bara om ovilja. Omänsklighet. Ett vi och dom där vi är viktigare än dom. Där dom lika gärna kan dö. Jag skäms över att vara en del av detta vi.