Blogg

Säg hej till nej!

Jullov pågår för alla barnen men vi vuxna kan behöva dra oss undan och jobba. Bland annat eftersom en inte är gjord av semesterdagar, som ens mamma kunde ha sagt.

Min jul var oväntat fin i år. Alla var mer sams än någonsin och vi har med gemensamma krafter trappat ner på bestyr, mat och klappar. Dessutom var vi gäster i ett hushåll som dels är gästvänligt dels helst inte har köket fullt med folk. Bortskämt bekvämt alltså, för alla oss andra i alla fall.

Det där med att trappa ner är spännande och något jag tänker mycket och ofta på. Jag har också praktiserat det. Downsiza snackas det om och rensa i röran och mitt eget bästa påminnelsecitat är “your home is a living place, not a storage place”. En devis som funkar för mig och ett gott skäl att inte lite tvångsmässigt ge prylar i julklapp. Även en god påminnelse om varför en kan rensa bort oerhört många ägodelar och god inspiration när en funderar över hur en vill bo och leva och vad som är viktigt i längden. För det här med att rensa handlar inte bara om fysiska ting. Det handlar också om åtaganden och att rensa bort tankar som skapar stress och oro. Säg hej till nej är ett annat lite klämkäckt motto men likväl inte så dumt. För många av oss säger ja av gammal vana, så vi kan behöva bekanta oss med det lilla självbevarande ordet nej.

Säg nej till att ge dig in i diskussioner på facebook. Säg nej till att bli indragen i andras konflikter och skitprat om andra. Säg nej till extrauppgifter på jobbet när du redan har mer än du hinner med. Var rädd om dig själv och prioritera noga. Vad är det värsta som kan hända om du säger nej? I år skippade jag pepparkaksbak för att hinna gå på glöggfester och julkalas och få umgås med vänner som jag tycker om och saknat. Sedan drabbades jag av skuldkänslor av orimliga proportioner för att jag varit En Dålig Mor som prioriterat mitt eget välmående med vänner framför traditionsenligt bak med mina barn. Barn som ärligt talat inte bett om att få baka en endaste gång och som därtill bakat med sin far. Och som fick en mild och god mor att umgås med, eftersom jag fått fylla på med vänner och kärlek. Alltså egentligen vinn vinn till alla – utom till min inre duktighetsröst.

Nej är svårt. Även mer självklara nej som att ta bort notiser i telefonen, strunta i att svara om du inte vill prata just då, strunta i städning, strunta i att varje dag laga redig mat (frysdisken är min bästa vän), strunta i vad (det ser ut på sociala medier som att) alla andra gör och lyckas så fläckfritt med.

Men är inte det alldeles negativt och glädjedödande och jäkligt ego att säga nej hela tiden? Nej! Tvärtom. Jag säger nej till mindre viktiga saker för att kunna säga ja till det som är viktigt på riktigt. Som att hinna umgås med mig själv. Som att hinna vila. Som att hinna vara aktivt tillsammans med mina barn och inte bara säga strax jag ska bara, eller ständigt ha ett halvt öga på telefonen. Jag säger nej till umgänge som inte får mig att må bra. Halvdant är inte värt tiden. Förra året sa jag till och med nej till ett helt äktenskap, vilket så här ett år senare har lett till att jag numera glatt säger ja till att umgås med min fd man och att vi nyss firade lugn och finfin jul tillsammans.

Lite så här. Många små (och stora) nej är viktiga eftersom de tillsammans möjliggör ett stort rungande ja. Till barnen, vännerna, kärleken, till livet på riktigt.

Gott nytt 2018 – säg hej till nej!