Blogg

Skippa visorna, bara ord vill vi ha

Ord och inga visor. Det brukar bildligt talat betyda att säga precis som det är, rakt på sak smackabom bara, utan att linda in det. Det här inlägget är en efterlysning efter raka rejäla ord och inga skönmålande visor, bokstavligt talat.

Inspirerat av kriminologen Nina Rung som via min favoritplats på nätet instagram, har gett mig en jädra massa pepp. Hon liksom ÄR pepp. Kolla själv. Det märkliga är att hon lyckas sprida all denna beslutsamhet och kämpaglöd och energi trots att hon ägnar sitt yrkesliv åt sexuellt våld i nära och andra relationer, bland annat det sexuella våld som män utsätter barn för. Jag var på väg att skriva “som barn utsätts för” men just vikten av att kalla saker vid dess rätta namn är det som Nina Rungs så självklart påmint mig om ett tag nu. Jag kunde också ha skrivit “som vuxna utsätter barn för”. Och det vore ju sant. Men det missar/mörkar samtidigt en stor del av sanningen.

Nina Rung orkar oförtröttligt peka på slarvigt formulerade rubriker i media. Fast det är fel av mig att kalla det slarv – då sopar jag patriarkala och våldsamma strukturer under mattan. Kim Wall dog inte på grund av ”sin vilja att berätta”. Hon dog eftersom en man sannolikt mördade henne. Det var inte heller så att ”en svensk gjorde en trettonåring med barn”. En man utsatte ett barn för sexuella övergrepp. Han betalade för att få våldta ett barn. ”Familjedrama” stämmer inte. Eller ”kvinnovåld”. Vi måste lägga ansvaret där det hör hemma. Hos förövaren. Alltid alltid alltid. Vi måste välja våra ord noga. Ord betyder så mycket. Ord kan betyda allt. Sluta fråga varför en tjej blev våldtagen. Fråga varför en kille våldtog.

Och kan vi snälla sluta säga dickpic. Dickpic låter ofarligt och nästan lite gulligt. Som chick flick. Det finns inget gulligt med att en man skickar en bild på en penis till dig, såvida du inte gillar mannen och penisen i fråga och blir glad över bilden. Är det inte fallet så ska vi kalla det för vad det är. Sexuellt ofredande. Det är ett brott. Inte gulligt.

Jag fick syn på en annan aktuell språklig felbedömning som inte har med brott (direkt) att göra men som också skojar med något som inte är skoj över huvud taget. Mediedagarna i Göteborg har som tagline i år ”Make media great again”. Av alla slogans de kan komma på (hallå de jobbar med media, de kan ord och vet dess värde) så väljer de just den. Varför? Mannen bakom denna slogan är, bokstavligt talat, livsfarlig. För många människor, ja för planeten till och med. Ord betyder så mycket. Vi måste välja dem med omsorg. Alltid.

PS 1. Bra ny lag i Frankrike: att modehusen förbjuds anlita sjukt underviktiga catwalkmodeller (stl 32). Ett barnakliv framåt för kvinnors hälsa och mot ätstörningar. Men ett barnakliv är också ett kliv. Heja!

PS 2. Lagligt men oerhört obehagligt, otäckt och obegripligt: att polisen i Göteborg gett Nordiska motståndsrörelsen tillstånd att demonstrera utanför bokmässan – och marschera förbi en synagoga. NMR håller sig inom lagens råmärken vid sina demonstrationer och polisens agerande är korrekt, säger juridiska experter. Demonstrationsfriheten är en grundpelare i demokratin. Men alla människor som inte är vita (heterosexuella män) vågar de (vi) ens ta sig (oss) till bokmässan när NMR demonstrerar? NMR:s blotta närvaro är ett hot i sig. Vi vet vad de vill och vad de står för och vad de är kapabla till.